Så kan Tjusande kuslig användas i en mening
- Jag höll tio mot ett, att den skulle avlöpa i äkta Lebossu-stil, kuslig och oförarglig.
- Han var icke över medellängd, och ansiktet var litet, men pannan hög och ädel, och ur de stora djupblå ögonen strålade en tjusande solglans.
- utbrast han, och kunde vid det tjusande i hennes hemlighetsfullt milda skämt icke avhålla sig ifrån att vilja trycka henne I sina armar.
- avbröt han plötsligt sin skämtsamma tirad på ett sätt som gjorde sekreteraren kuslig till mods.
- En kuslig upptäckt : här låg jag och kände mig ängslig på de splittrades vägnar, som om jag själv var en av dem.
- — förtjusande !
- Allt det förföriska och tjusande i uttryck och rörelser hade kommit tillbaka.
- Han läser med en kuslig röst och skrämmer hela klassen.
- åter med den milda, tjusande rösten : ' ' jag förbannar dig icke.
- I fjol publicerade man en artikel som med kuslig precision förutsade att just Louisiana skulle drabbas.
- Nattlivet i stan var spännande och tjusande.
- Det hade åter blivit rikt och tjusande.
- Ovanpå lågo sovrummen kring en stor vind, som var kuslig att gå över, sedan det blivit mörkt.
- Samtidigt kände han sig en smula kuslig, skulle jag tro.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
